Barn som spelar fotboll.
Foto: Mostphotos.

Det är något Johanna von Bahr undersökt i sin avhandling ”International organizations and children’s rights: Norm adoption, pressure tactics and state compliance”.

- Det har saknats statsvetenskaplig forskning på området. Barns rättigheter är en viktig samhällsfråga för barn är en grupp som har mycket lite inflytande över politik. Därför är det angeläget att fundera över barnens roll i samhället och hur politik påverkar barn, säger Johanna von Bahr.

EU och barnrättsnormer

Frågan om varför internationella organisationer antar barnrättsnormer besvarar Johanna von Bahr genom en analys av hur EU integrerat frågor om barns rättigheter i sin politik. 2005 beslutade EU att integrera barns rättigheter i all utrikespolitik.

- Jag tittar på vad som hänt sedan beslutet och om barnrättsnormer såsom barns rätt till utveckling, barns rätt till skydd och barns rätt till deltagande, har funnits med i den politik som förts. Det är av potentiellt stor vikt för spridningen av barns rättigheter eftersom EU är en betydande handels- och biståndsaktör.

EU:s utrikespolitik är ett brett politikområde som handlar om både utvecklingspolitik, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och handelspolitik.

- I min undersökning fann jag att EU inte har integrerat barnrättsfrågan i all utrikespolitik. Anledningen till det är just att politikområdet är så brett och att medlemsstaternas, EU-institutionernas och civilsamhällets preferenser inom de olika områdena skiljer sig åt. Tittar man på handelspolitiken så finns där inga långtgående ambitioner att ta in barnrättsperspektivet genom att exempelvis förbjuda handel som omfattar barnarbete. Det område som skiljer sig och där man tydligt har ett fokus på barns rättigheter rör barn som påverkas av väpnad konflikt.

Taktik för att påverka

Den andra frågan som analyseras i avhandlingen är hur internationella organisationer försöker påverka barns rättigheter i andra länder. Vilken taktik använder man för att utöva påtryckningar? Här har Johanna von Bahr tittat på hur EU och UNICEF har agerat.

- EU använder sig till stor del av bistånd men även av diplomatiskt tryck. Huvuddelen av biståndet kanaliseras genom olika barnrättsorganisationer i Europa och väldigt lite av biståndet går till lokala organisationer i de länder man försöker påverka. Det som visar sig är att de stora internationella barnrättsorganisationerna med säte i Europa har haft ett stort inflytande över vad EU väljer att göra och har också fått mycket bistånd.

- Både EU och UNICEFs bistånd går framför allt till hälsa och utbildning för barn. En mindre del går till barnskydd och en ytterst liten del går till insatser som rör barns deltagande.

Undersökt länders lagstiftning mot barnaga

Bild på Johanna von Bahr.
Johanna von Bahr.

Men vad är det som gör att vissa stater följer barnrättsnormer och andra inte? För att undersöka detta jämför Johanna von Bahr länders lagstiftning mot barnaga. Vad är det som har påverkat hur starkt lagligt skydd mot barnaga som finns i olika länder?

- Det jag ser är att bistånd, samt diplomatiska påtryckningar, från EU haft betydelse. Men framför allt verkar regionala organisationer med domstolar för mänskliga rättigheter, Europarådet och De amerikanska staternas organisation (OAS), haft effekt.

Anmärkningsvärt är att demokrati inte kopplas till en stark lagstiftning mot barnaga. Däremot har de länder som har en stark kvinnlig representation i parlamentet ett mer omfattande lagligt skydd mot barnaga, något som Johanna von Bahr tror kan ha att göra med kopplingen till starkare lagstiftning mot våld mot kvinnor.

Barns rätt till deltagande

En generell policyimplikation som Johanna von Bahr för fram är att barns rätt till deltagande är en barnrättsnorm som är mycket eftersatt och som till stor del saknas i det internationella arbetet med barns rättigheter.

- Internationella organisationer arbetar mycket lite med att skapa förutsättningar för barns rätt till deltagande i frågor som berör dem. Istället är det i hög grad barnrättsorganisationerna som tolkar vad som är viktigt för barn. Att inte behandla barn som aktörer innebär att en central del av rättighetsperspektivet åsidosätts, säger Johanna von Bahr.

Läs mer om avhandlingen.