Foto på forskaren Andreas Duit.
Andreas Duit.

Politiska konsekvenser av klimatpolicy

Andreas Duit, har beviljats 7 197 805 kronor för projektet.

En mycket vanlig tanke inom såväl vetenskapliga och allmänna miljödiskussioner är att väljare kommer att bestraffa politiker som genomför alltför radikala klimatpolicies genom att inte rösta på dem i nästa val. Detta leder till en situation där politiker avstår från att genomföra nödvändiga policies och reformer, då de gör bedömningen att såväl de som själva reformen kommer att röstas bort i det kommande valet. Detta är således en mycket viktig förklaring till varför demokratiska styrelseskick har svårt att hantera klimatfrågan på ett tillräckligt kraftfullt och effektivt sätt.

Frågan är dock om detta stämmer? Vi vill i detta forskningsprojekt undersöka empiriskt om det faktiskt är så att väljare  bestraffar politiker när de inför klimatreformer som på ett eller annat sätt begränsar väljarnas valmöjligheter eller leder till ökade kostnader på kort sikt. Den enda studien som för närvarande finns på området tyder på att stödet för de politiker som genomförde en miljöreform i en provins i Kanande förlorade väljarstöd i det nästkommande valet med ungefär 8%. Vi menar dock att det är viktigt att undersöka flera fall som innefattar olika typer av klimatpolicies som genomförts i olika typer av sociala och politiska kontexter, samt att utformningen av policy också spelar stor roll för dess konsekvenser på väljarstödet. I detta projekt kommer vi därför att undersöka fyra nya fall: vägtullar i Norge, etablering av vindkraftverk i Sverige och Danmark, införandet av koldioxidskatt i British Columbia i Kanada, samt klimatpolicies i ett urval av 25 OECD-länder.

Vi tror att empiriskt grundad kunskap om denna centrala mekanism i demokratiskt beslutsfattande kring klimat- och miljöfrågor kan ha stor praktisk betydelse för klimatarbetet. Bättre kunskap kan t.ex. användas för att utforma policies som har större chans att vinna brett stöd bland väljare, samt för att upplysa beslutsfattare om vilka policies som har potentiellt negativa effekter.

Maria-Therese Gustafsson

Sociala dimensioner på en värdekedja fri från avskogning: Lärdomar från europeisk import av kött och soja från Brasilien.

Maria-Therese Gustafsson har beviljats 2 996 178 kronor för projektet. Projektet utvecklas i nära samarbete med Almut Schilling-Vacaflor på University of Osnabrück i Tyskland.

Den globala efterfrågan av kött, sojabönor och palmolja är den största orsaken till skogsskövling. På senare år har en rad privata och offentliga initiativ för att uppnå en så kallat avskogningsfri värdekedja vuxit fram. Medan tidigare forskning har fokuserat på hur effektivt dessa initiativ bidragit till att reducera skogsskövlingen, så vet vi lite om hur lokalbefolkningar påverkas av dessa initiativ.

Detta projekt bidrar till forskningsfronten genom att skapa en bättre förståelse för hur initiativ för att begränsa avskogningen kan utformas och genomföras på ett sätt som tar hänsyn till lokalbefolkningars rättigheter och intressen. Vi använder och bidrar till teorier om flernivåstyrning, icke-statliga aktörer i klimatpolitik, och politisk ekologi. I ett första steg kartlägger vi olika initiativ relaterade till importen av kött och sojabönor från Brasilien till vissa utvalda europeiska länder. I ett andra steg använder vi oss av fältforskning och semi-strukturerade intervjuer för att jämföra implementeringen av ett antal initiativ i två, brasilianska regioner. Brasilien är en stor exportör av kött och soja, och är även central i den globala kampen mot avskogningen.

Sammantaget kommer projektet att bidra med policy-relevanta insikter kring hur lokalbefolkningars rättigheter och intressen kan bättre omhändertas i designen och genomförandet av initiativen samt att öka förståelsen för hur en integrering av mänskliga rättigheter, klimat och jordbruksexport kan uppnås.

Faradj Koliev. Foto: Ulf Lodin.

Effekter av NGO naming and shaming på staters miljöpolicyn, 1985-2020

Faradj Koliev beviljas 3 441 675 kronor för projektet.

När och hur kan icke-statliga aktörer (INGOs) påverka staters miljöregleringar genom sociala påverkansstrategier, eller så kallad “naming and shaming”?

Globala utmaningar som klimatförändring och miljöförstöring kräver globala åtgärder. Medan stater är oförmögna att sluta miljöavtal med traditionella sanktionsmekanismer så har NGOs i allt högre grad använt sig av sociala sanktioner som “naming and shaming”. Dessa organisationer blottar och kritiserar rutinmässigt länder för deras bristande miljöskydd. Men är INGO:ers sociala påverkansstrategier effektiva, trots att de saknar sanktioner? Under vilka omständigheter och hur fungerar naming and shaming?

Det här projektet syftar till att på ett systematiskt sätt undersöka dessa frågor. Metodologiskt så använder sig projektet av både statistiska och kvalitativa metoder. Empiriskt så kommer projektet att generera unik data kring 202 länders naming and shaming och miljöregleringar för perioden 1985-2020. Teoretiskt så kommer projektet att utveckla aktuella teorier om social makt i internationell politik. Projektet gör flera betydande inom- och utomvetenskapliga bidrag kopplade till vår förtåelse om INGOs, social makt och miljöpolitik. Projektet utgör den första systematiska och longitudinella analysen av INGO:ers påverkan på miljöregleringar, och presenterar två unika dataset.

Projekt där forskare från Statsvetenskapliga institutionen ingår:

Joost de Moor.

Det nödvändiga och det möjliga: Hur sociala rörelser formulerar, förmedlar och förhandlar visioner om en fossilfri och rättvis framtid

Joost de Moor tillsammans med Mattias Wahlström (Göteborgs universitet), Katrin Uba (Uppsala universitet), och Magnus Wennerhag (Södertörns högskola).

I detta projekt undersöker vi hur sociala rörelser formulerar, förmedlar och förhandlar visioner om ett framtida fossilfritt välfärdssamhälle, samt hur medborgare och politiker påverkas av och förhåller sig till dessa visioner. Vi undersöker först vilka visioner som klimatrörelsen prioriterar samt hur dessa formuleras och förhandlas internt. I ett andra steg undersöks hur visionerna sprids i samhället och tas emot av allmänheten och de politiska eliterna. Både kvalitativa och kvantitativa metoder används för att analysera vilka värderingar, intressen, rättvisekrav och kompromisser som vägleder denna kollektiva förhandlingsprocess kring olika visioner. Resultaten kommer att bidra med kunskap om under vilka omständigheter som olika samhällsaktörer kan nå samsyn kring förverkligandet av ett fossilfritt välfärdssamhälle.

Foto av Naghmeh Nasiritousi. Foto: Niklas Björling.
Naghmeh Nasiritousi. Foto: Niklas Björling.

Klimatklubbar och negativa utsläpp: vägar mot fossilfria samhällen?

Naghmeh Nasiritousi, medsökande, projektet drivs av Utrikespolitiska institutet

Klimatklubbar och utvecklingen av tekniker för att nå negativa utsläpp är två av de mest betydande idéerna för att möjliggöra ett mer effektivt svar på klimatförändringarna. Det finns dock ingen syntetiserande forskning och systematisk analys av de här idéerna. Detta projekt bidrar till att fylla forskningsluckan genom att studera hur klimatklubbar kan utformas för att skapa förutsättningar för framtida fossilfria samhällen. Carbon Neutrality Coalition (CNC) är en koalition av nyskapande länder och städer som siktar mot att bli koldioxidneutrala. Genom CNC undersöker projektet vilka möjligheter och begränsningar det finns för att åstadkomma negativa utsläpp genom mer djupgående samarbetsformer. Mer specifikt ställer vi frågorna: 1) hur använder CNC-medlemmar tekniker för negativa utsläpp i sina planer för att uppnå koldioxidneutralitet, 2) hur ser de på begränsningar och möjligheter i samband med netto-noll- och netto-negativa utsläpp på nationell nivå, 3) hur de uppfattar förutsättningarna för att ett mer djupgående internationellt samarbete skulle kunna stimulera nationella åtgärder, och 4) vilka möjligheter finns för att göra CNC till en fullfjädrad klimatklubb som kan leverera nettonollutsläpp både individuellt och som en grupp. Projektet kommer därigenom att bidra till nya insikter om möjligheten att uppnå netto-negativa utsläpp och stimulera en offentlig debatt om klimatklubbarnas och teknikernas roller för att uppfylla målen i Parisavtalet.