Torbjörn Larsson, docent vid Statsvetenskapliga institutionen, har läst utredningen om deltagande i EU-arbetet, ”EU på hemmaplan”.
Torbjörn Larsson, docent vid Statsvetenskapliga institutionen, har läst utredningen om deltagande i EU-arbetet, ”EU på hemmaplan”.

Utredningen, som tillsattes sommaren 2014, visar att svenskar i mycket stor utsträckning saknar grundläggande kunskaper om EU. Det gäller inte bara lågutbildade utan även förtroendevalda, tjänstemän, journalister och lärare, såväl i grundskolan som på universiteten. Utredningen föreslår därför flera åtgärder för att höja kunskapen om EU och på så sätt förbättra insynen i, delaktigheten och inflytandet över EU:s beslutsprocess.

- Att kunskapen och intresset för EU-frågor är väldigt låg kommer knappast som en överraskning för alla som sysslat med forskning och undervisning om EU, säger Torbjörn Larsson.

När det gäller varför kunskapsnivån och intresset är så lågt tycker han att utredningen kunde analyserat frågan grundligare. Den förklaring som ges är att de svenska offentliga institutionerna, i första hand riksdagen, regeringen, myndigheterna och kommunerna, brister i arbetet med att bjuda in allmänheten och dess intresseorganisationer till samråd och information om EU. Torbjörn Larsson menar att problemet kan härledas tillbaka till regeringens strategi då Sverige anslöt sig till EU 1995. Det huvudsakliga budskapet då var att inga betydande förändringar av statsskicket skulle göras med anledning av medlemskapet och därför finns det ytterst lite i regeringsformen om medlemskapet och dess betydelse.

Svår pedagogisk uppgift

- En gång i tiden, närmare bestämt när den nuvarande regeringsformen presenterades 1974, berömde sig grundlagsfäderna för att ha konstruerat en regeringsform som var begriplig för gemene man och som kunde läsas av alla som ville förstå hur landet styrdes. Man kan diskutera hur sant det var redan då, men en sak är säker, och det är att den pedagogiska ambitionen flög all världens väg när Sverige blev medlem i EU och har sedan inte återvänt, säger Larsson.

- Svårigheten ligger i att Sverige numera styrs på tre olika sätt beroende på vilken nivå man befinner sig på. På EU-nivå är styrelsesättet maktdelning, på nationell nivå är det parlamentarism och på kommunal nivå en form av samregerande som liknar det schweiziska systemet. Utredningen har helt rätt i att kunskapen måste höjas hos i stort sett alla när det gäller att förstå hur EU påverkar landets styre, men komplexiteten är i det närmaste oöverskådlig och den pedagogiska uppgiften blir därför enorm.

Några av de åtgärder som utredningen föreslår för att öka insynen och delaktigheten i EU är, nationella samråd när ny EU-lagstiftning förbereds, en särskild portal för EU-frågor på regeringens hemsida, fortbildning för lärare, journalister och förtroendevalda och stöd till skolor som ordnar skolval till EU-parlamentet. Noterbart är dock att universiteten inte nämns som en möjlig resurs att använda sig av. Inga extra resurser till universiteten för att skapa möjlighet till fler och mer omfattande EU-kurser föreslås.

Skeptisk till om förslagen kommer att göra skillnad

- Utredningen pekar på en mycket viktig demokratisk fråga, och det är inget fel på de förslag till insatser som presenteras, men frågan är hur stor skillnad de kommer att göra eftersom de flesta redan har använts tidigare och, som det verkar, inte gett så mycket resultat. Mer grundläggande strukturella förändringar kanske därför behövs, t.ex. hur vi väljer EU-parlamentariker eller hur den svenska kommissionären utses för att öka intresset för EU-frågor och därmed kunskapen om EU. I samband med denna konklusion kan man också efterlysa en plan för hur, när och av vem alla dessa åtgärder ska utvärderas, något som utredningen inte anger, så att vi inte om tjugo år återigen står och frågar oss varför inget har blivit bättre.

Torbjörn Larssons hemsida.