”Why Care About Future People’s Environment? Approaches to Non-Identity in Contractualism and Natural Law”.

I sin avhandling ”Why Care About Future People’s Environment? Approaches to Non-Identity in Contractualism and Natural Law” går hon till botten med hur vi ska förhålla oss till framtida generationers moraliska och politiska status.

- Många skulle nog säga att framtida generationer skadas av att vi långsiktigt försämrar miljön och att det är moraliskt fel att handla så. Men det är ett argument som inte håller, säger Jasmina.

Miljön och moralen

Som uppvuxen på 90-talet har miljöfrågan ständigt varit aktuell. Under sina studier förstod hon att just miljöfrågan utmanar vårt vanliga sätt att tänka kring moral och politik, och att mycket behöver göras på ett nytt sätt.

- Ett vanligt antagande inom moralteorin är att någonting är moraliskt felaktigt endast om jag skadar någon annan. Detta är känt som skadeprincipen. Men med denna princip kan vi inte argumentera för att långsiktig miljöförstöring är moraliskt fel, säger Jasmina.

Varför? Jo, för att vilka som lever i framtiden är beroende av hur vi handlar idag. De framtida människor som skulle leva i en värld där miljön är dålig på grund av vårt handlade idag, är inte samma människor som hade levt om vi istället gjort stora förändringar och skapat en bättre miljö för kommande generationer. De kan därför inte hävda att de fått det sämre än vad de skulle haft det om vi agerat annorlunda. De hade helt enkelt inte funnits.

Att i stället göra uppskattningar av den sammanlagda nyttan av våra val i framtiden, oavsett vilka som kommer att uppleva den, har visat sig ge upphov till andra vetenskapliga problem.

Alternativa teorier

Frågan om hur man kan argumentera för att miljöförstöring är moraliskt fel, just i relation till framtida människor, fångade därför Jasminas intresse och hon började söka efter alternativa teorier. Hon fann naturrätten som är grundad i ett medeltida tänkande. Här hittar man en annan syn på rätt och moral. Inom den här teorin måste man inte utgå från välbefinnandet hos den enskilde eller från sammantagen nytta. Man talar om vad som är objektivt gott och att det förutom individer finns grundläggande mänskliga värden att ta hänsyn till. Dessa värden ska i sin tur respekteras, snarare än maximeras.

- Genom att använda oss av en sådan teori kan vi argumentera annorlunda för varför det är moraliskt fel att förstöra miljön i relation till framtida generationer. Konstigt nog är det inte för att någon skadas. Genom att förorena miljön förstör vi viktiga möjligheter att leva ett gott liv, även på lång sikt, och brister därmed i respekt för grundläggande mänskliga värden. Vi kan alltså visa varför det är moraliskt fel att förstöra framtida människors miljö med hänvisning till det objektivt goda.

Svaret gav upphov till en ny fråga

Men det som då uppstod var ett nytt problem. Ett typiskt argument för statligt maktutövande grundar sig nämligen på en skadeprincip. Individer vill ha frihet men godtar ett visst mått av statligt maktutövande då det syftar till att skydda människor från skada.

- Det skulle bli mer problematiskt om vi började tala om att staten ska få utöva sin makt för att främja det objektivt goda. Var drar vi då gränsen? Det kanske vore objektivt gott om du åt gröt varje morgon, men ska staten lägga sig i detta?, frågar sig Jasmina.

När det gäller framtida generationers miljö verkar det som om moraliska förpliktelser måste rättfärdigas utan en skadeprincip. I så fall behövs mer forskning om vad som bör ligga till grund för statligt ansvar på det området.

Läs mer om avhandlingen.

Läs mer om Jasmina.