Restare, svenska statens minnesmonument för veteraner, på Djurgården i Stockholm
Restare, svenska statens minnesmonument för veteraner, på Djurgården i Stockholm. Foto: Mostphotos.

Mer än 700 europeiska soldater dog i samband med det FN-sanktionerade kriget i Afghanistan mellan 2002-2014. Fem av dessa var svenska soldater.

- Vi blev intresserade av ämnet när svenska soldater började dö under kriget, säger Maria Wendt. Att medborgare offrar livet i statens tjänst är en utmaning för det demokratiska systemet. Hur skulle man hantera det i Sverige?

Inte längre territoriet som försvaras

Till skillnad från världskrigen under 1900-talet så försvarade soldaterna i Afghanistan inte den egna statens suveränitet eller det nationella territoriet. Istället var det värden som mänskliga rättigheter och demokrati som användes för att rättfärdiga kriget.

- Vi ville förstå hur militära förluster hanteras i dessa nya typer av krig där det inte längre är nationen som försvaras, säger Cecilia Åse. Vi har jämfört hur man skapat mening kring de militära dödsfallen i sex olika europeiska länder; Danmark, Estland, Italien, Tyskland, Storbritannien och Sverige.

Materialet de använt sig av är brett. De har tittat på politiska debatter, medier men även ritualer, konst och minnesmonument.

I Sverige blev det uppenbart att det inte fanns någon vana att hantera militär förluster. Det saknades i stor utsträckning rutiner för att ta hand om de skadade och omkomna, och deras anhöriga. Efter insatsen utformades därför nya minnesmärken och ceremonier. Ett exempel på detta är Restare, svenska statens minnesmonument för veteraner, på Djurgården i Stockholm som uppfördes 2013. Även i mer krigsvana länder som Storbritannien etablerades nya ritualer såsom införandet av en ny medalj, ”The Elizabeth Cross”, som förlänas döda soldaters anhöriga.

Nationalism och könsnormer viktigt för att rättfärdiga militära förluster

Forskningsresultaten visar att i samtliga länder är det nationalism och idéer om det egna landets identitet och historia som används för att ge mening åt soldaternas död.

- Soldaterna skickas iväg för att slåss för demokrati och mänskliga rättigheter men det verkar inte vara värden som man kan offra livet för. För att legitimera döden är det i slutändan nationella värden som används, säger Maria.

Tydligt blir även att genus får en framträdande roll. Föreställningen om att män ska vara beredda att dö för att försvara nationen, och konstruktionen av kvinnor som i behov av manligt beskydd, framstår som en viktig del i legitimeringen av dagens krig.

- I minnesskapandet framträder konservativa könsideal. När militären ska hedra offren så är det traditionella maskulina värden och manliga hjälteideal som lyfts fram, säger Cecilia. I flera länder ser vi också hur medier rapporterar ingående om kvinnors som sörjer sina söner eller män.

Genus viktigt för att förstå internationella relationer

Genom att studera krig ur ett feministiskt perspektiv utvidgas det som traditionellt ses som internationell politik. Känslor och könsrelationer är centrala i rättfärdigandet av samtida militära insatser.

- Våra forskningsresultat visar hur viktigt genusperspektivet är för att förstå internationella relationer, krig och utrikespolitik, säger Cecilia.

I projektet ingår även Redi Koobak, Universitetet i Bergen, Hanne Martinek, Uppsala och Stockholms universitet, Monica Quirico, ISTORETO, Turin, Italien och Vron Ware, Kingston University, UK.

Mer om boken hos förlaget.