Bild på framsidan av Tua Sandmans avhandling.

Det är vad Tua Sandman undersökt i sin avhandling ”The dis/appearances of violence – when a ’peace-loving’ state uses force”.

- Jag analyserar hur våldet framträder och försvinner i den svenska debatten. Jag diskuterar vad försvinnandet fyller för funktion och hur det påverkar möjligheten att föra ett politiskt samtal om våldsanvändningen.

Mer specifikt analyseras hur våldselementet framträder och försvinner i de berättelser som formuleras för att förklara och begripliggöra Sveriges deltagande och roll i fredsframtvingande insatser.

Sverige som fredsnation

Avhandlingen bygger på reflektioner som Tua Sandman gjorde under sin tid som praktikant på NATO.

- Där blev jag intresserad av Sveriges förhållningssätt till bruket av våld och hur man talade om vår roll i militära insatser. Praktiken att bruka våld utomlands utmanar på många sätt den svenska självbilden om Sverige som en fredsnation, säger Tua Sandman.

I avhandlingen studeras hur våldsanvändningen har diskuterats i riksdagsdebatter och i public service-media under ett antal svenska militära insatser från 1960-tal fram till 2014. Dels analyseras de berättelser som tar form i det politiska samtalet under perioder av svenskt militärt deltagande i fredsframtvingande insatser, dels de berättelser som tar form i media i samband med vissa kritiska skeenden, när frågan om våldsanvändningen av olika skäl ställts på sin spets.

Dessa skeenden är hösten och vintern i Kongo 1961-1962 då hårda strider utbröt, de sista sex månaderna i Bosnien 1995 då insatserna skiftade från fredsbevarande till fredsframtvingande och 2008-2010 då våldet i Afghanistan eskalerade och svenska soldater regelbundet deltog i strid.

Demokratiska implikationer

Genom att kartlägga och synliggöra hur berättelserna kring fredsframtvingande sett ut i Sverige så har Tua Sandman konceptualiserat hur våldet regelbundet försvunnit ur den svenska debatten.

- Jag argumenterar för att det har demokratiska implikationer. När diskussionerna om våldet försvinner så förhindras i stort sett våra möjligheter att politiskt och demokratiskt reflektera över våldsanvändning vid den här typen av insatser. Våldets försvinnande blir därmed ytterst en fråga om demokratisk legitimitet. Att studera hur våldet framträder och försvinner i samhällsdebatten kan också hjälpa oss att förstå hur krigspraktiker möjliggörs och hur bruket av våld i längden normaliseras.

Läs mer om avhandlingen.