Markus Furendal har disputerat med avhandlingen "Do Your Bit, Claim Your Share: Justice, Ethos, and the Individual Duty to Contribute".

Mycket av den samtida politiska filosofin har fokuserat på institutioners betydelse för att ett samhälle ska ses som rättvist.

- Jag menar att man inom rättviseteorin har missat en viktig aspekt - och det är individens roll, säger Markus Furendal. När man endast fokuserar på hur institutioner ska ordnas för att skapa ett rättvist samhälle missar man individer och hur de faktiskt påverkar samhället.

Detta är något som Markus Furendal undersökt i sin avhandling ”Do Your Bit, Claim Your Share. Justice, Ethos, and the Individual Duty to Contribute”.

- Genom vårt beteende och våra dagliga val påverkar vi hur rättvist samhället kan sägas vara. Jag har därför tittat på vad rättvisa kräver av individer. Varför bör individer bidra till rättvisan, vad består ett sådant bidrag av och hur kan vi förmå individer att bidra? Det är de centrala frågorna i mitt arbete.

”Den som inte vill arbeta ska heller inte äta”

- Idén om en plikt att bidra är vanligt förekommande politiskt, och principen om att ”den som inte vill arbeta ska heller inte äta” har använts av såväl Lenin som aposteln Paulus. På samma sätt har dagens välfärdsstater utvecklats mot att göra individers rätt att ta del av välfärdstjänster villkorad av att de arbetar, söker arbete eller studerar. Samtidigt har idéns filosofiska grunder inte diskuterats tillräckligt, och det är inte säkert att föreställningen om en plikt att bidra till samhället kan rättfärdiga sådan politik.

Plikt att bidra

- I min avhandling för jag en ny typ av argumentation som försvarar idén om att rättviseteori bör fråga sig hur individer – och inte bara institutioner – kan bidra till ett rättvist samhälle. Jag menar att individer har en plikt att bidra och jag utvecklar en teori om vad dessa bidrag är. Jag argumenterar också för att det bästa sättet att förmå människor att göra sin plikt inte är att förlita sig på statligt tvingande åtgärder utan istället sociala sanktioner. Det vill säga att vi kan förmå individer att bidra genom exempelvis beröm och positiv uppmuntran från andra medborgare.

Markus Furendal försvarade sin avhandling den 4 november.

Läs mer om avhandlingen här.