I avhandlingen hävdas att idén om ett inkomstpolitiskt samarbete inom rörelsen väcktes av Gunnar Sträng som såg det som en förutsättning för omsättningsskattereformen. Det gav LO fick ett starkt inflytande över den indirekta beskattningens institutionella struktur där facklig löneåterhållsamhet kompenserades med riktade sänkningar av den direkta skatten i takt med att omsen och sedermera momsen höjdes från fyra till 15 procent på tio år. Den institutionella uppbyggnaden som innebar en särbehandling av LO:s medlemsgrupper förhindrade en differentiering av momsen (t.ex. sänkt matmoms) liksom att den indirekta beskattningen användes i konjunkturpolitiken. Istället förstärktes ett redan markerat LO-inflytande över arbetsmarknadspolitiken.

Friare händer och bredare alliansbyggande

Det sena femtiotalets institutionella ordning bröt slutgiltigt samman våren 1991. Med ett förändrat ekonomisk politiskt synsätt hade de inkomstpolitiska kopplingarna mellan regering och fackföreningsrörelse brutits. Med friare händer kunde regeringen använda konsumtionsbeskattningen i ett bredare politiskt alliansbyggande. Med sikte på regeringsförhandlingarna efter 1991 års val lanserades således förslaget om sänkt matmoms. 30 års aktivt socialdemokratiskt motstånd mot differentierad moms byttes då plötsligt mot ett förslag ägnat att locka Centern, MP och VPK och försvåra eventuella borgerliga regeringsförhandlingar.

Spårbunden utveckling

Med utgångspunkt i institutionell teori belyser avhandlingen ”Allianser och Illusioner – socialdemokratin och konsumtionsbeskattningen” hur idéer och maktrelationer som gett upphov till en viss institutionell lösning fortsätter att prägla den ifrågavarande organisationen långt efter det att födelseögonblickets utgångspunkter mist sin relevans.

Disputationen, där professor Jonas Hinnfors kommer att vara opponent  äger rum den 18 maj klockan 13 i Stockholm, Universitetsvägen 10 D.

Läs avhandlingen här.