En viktig demokratisk princip är att alla människor behandlas lika inför lagen. Ingen ska diskrimineras eller förfördelas på grund av till exempel utbildningsnivå, etnisk bakgrund, språkkunskaper, kön eller kännedom om juridiska normer och konventioner. Förvaltnings-domstolar har en mycket central uppgift i en demokrati eftersom de överprövar myndigheters beslut som rör individer. De ska därmed garantera att enskildas grundläggande rättigheter inte kränks av staten. Domare i förvaltningsdomstolarna använder sig av rättsliga ideal om opartiskhet och objektivitet för att säkerställa att alla människor blir behandlade lika inför lagen.

Forskning visar dock att människor inte alltid behandlas lika i domstolar. Domare gör olika bedömningar beroende på deras egna attityder och normer, men också beroende på hur den enskilde sökande beter sig och ser ut. Denna diskrepans kan förklaras av att de abstrakta lagar och principer som styr domstolarnas bedömningar måste konkretiseras till beslut i enskilda fall. I denna process utgör intuitioner, implicita normer, känslor och föreställningar en nödvändig del. Dessa skapas dessutom inte individuellt av enskilda domare, utan relationellt i kollektiva processer mellan domare och andra juridiska aktörer, såsom offentliga biträden, nämndemän, notarier och processförare. Eftersom de rättsliga idealen om objektivitet och opartiskhet inte till fullo erkänner denna tolkande och relationella del av juridiken uppstår problem och dilemman för domare i deras dömande praktiker.

Syftet med detta projekt är att undersöka hur förvaltningsdomare praktiserar principen om likhet inför lagen i sin dagliga verksamhet. Utgångspunkten för studien är att domare tvingas hantera olika former av dilemman som uppstår på grund av diskrepansen mellan de dömande praktiker som utgör grunden för deras dagliga arbete och de rättsliga ideal om objektivitet och opartiskhet som legitimerar deras arbete.

För att uppnå detta syfte genomförs en etnografisk studie av asylbedömningar och tvångsärenden på en av Sveriges största förvaltningsrätter. Gemensamt för dessa ärenden är att de anses vara några av de mest integritetsinskränkande beslut som myndigheterna fattar: i asylärenden gäller det statens rätt att utvisa personer ur Sverige och i tvångsvårdsärenden gäller det statens rätt att tvinga en person till vård. På grund av dessa besluts långtgående konsekvenser för enskilda personers liv används muntliga förhandlingar, vilket innebär att parterna i målet träffas personligen för att framföra sin kvar och argument framför domstolen.

Genom att intervjua domare om problemen och utmaningarna i deras arbete och observera interaktionen som sker internt på förvaltningsrätten och under muntliga förhandlingar kan studien besvara följande tre frågeställningar:

  • Hur hanterar och förstår förvaltningsdomare diskrepansen mellan de rättsliga idealen och de relationella och tolkande processerna av dömande verksamhet?
  • Hur formas de dömande praktikerna av interaktionen mellan domare, notarier, nämndemän, processförare och offentliga biträden?
  • Hur skiljer sig de dömande praktikerna åt beroende på vilken typ av fall det handlar om och de enskilda sökandes beteende och utseende? 

Genom att använda ett angreppssätt som strävar efter att studera domstolspraktiker utifrån de inblandade personernas egna uppfattningar, kombinerat med ett analytiskt fokus på interaktionen mellan dessa personer, blir det möjligt att problematisera hur principen om likhet inför lagen kommer till uttryck i förvaltningsdomstolar. Detta leder i sin tur till att projektet kan bidra med ny kunskap om hur objektivitet och opartiskhet förstås i rättsliga sammanhang, och därmed kan projektet teoretisera om förvaltningsdomstolars roll i demokratin. Sist, men inte minst, bidrar projektet empiriskt genom detaljerade och djupgående studier av hur dömande i asylärenden och tvångsvårdsärenden går till i praktiken. 

Kontaktperson: Livia Johannesson