Huru skall statsvercket granskas - Riksdagen som arena för
genomlysning och kontroll
Förord
Redan under arbetet med 1809 års
författningsform formulerade Hans Järta frågan: "Huru
skall statsvercket granskas?" Sedan dess har den statliga
förvaltningen förändrats i grunden såväl
i fråga om verksamhetens innehåll och omfång
som i fråga om organisatorisk uppbyggnad och geografisk
lokalisering. Frågan är dock fortfarande lika relevant.
Det svenska medlemskapet i EU har därtill medfört ökad
fokus på uppföljning och utvärdering av samhällets
verksamhet i allmänhet och av den offentliga sektorn i
synnerhet.
För att demokratin i ett land ska fungera behövs inte bara
offentlig kontroll av det slag som många myndigheter har till uppgift
att svara för, t.ex. Läkemedelsverket. Det krävs också en överordnad
demokratisk kontroll av olika offentliga organ, verksamheter och regler.
Det är därför viktigt att den mängd av granskningsrapporter
som publiceras sammanställs och kommer till användning i den
politiska processen.
Att maximera antalet kontrollorgan och rapporter är inte den enda
saliggörande lösningen. Det är viktigare att se till vad
som blir resultatet av granskningen och hur den utnyttjas av såväl
riksdagen som regeringen i arbetet med att dana en kontinuerlig förändring
och förbättring av vårt välfärdssamhälle.
Hur detta skulle kunna gå till är huvudtemat i denna essä.
Författare är Daniel Tarschys, professor i statsvetenskap vid
Stockholms universitet. Han har verkat under 15 år i riksdagen
och varit ordförande både i social- och utrikesutskottet.
Dessutom är han ESO:s grundare.
En utgångspunkt är författarens förslag om hur tidsanvändningen
i riksdagen skulle kunna förändras för att bl.a. ge mer
tid åt arbete med uppföljning och utvärdering. Från
konstitutionella utgångspunkter har riksdagen ett övergripande
ansvar och särskilt stor anledning att ställa sig frågan
hur tidigare beslut har genomförts, vad som presterats inom olika
verksamhetsområden och vilka effekterna blivit. Med riksdagens
centrala ställning i det politiska systemet kan reformer av riksdagens
arbetsformer ge spridningseffekter till hela den statliga sektorn och
i förlängningen till övriga delar av samhället.
Rapportens huvudfokus ligger på den statliga sektorn och granskningen
av denna. Men problemställningen rör hela den offentliga sektorn.
Förhoppningsvis skall rapporten bidra till en offentlig debatt kring
hur olika funktioner i ansvars- och redovisningskedjan kan bli bättre.
Innehåll
1 Hans Järtas fråga
2 Den svenska paradoxen: kontroll utan kontroll
2.1 Granskning eller styrning?
2.2 Hur mycket politisk kontroll behövs det?
2.3 Den svenska paradoxen
2.4 Samförståndets förtjänster och risker
3 Kontrollen i tre sekels författningspolitik
3.1 Från förvaltning till politik
3.2 Från maktbalans till folksuveränitet
3.3. Från misstro till tilltro
4 Kontrollen i tre decenniers förvaltningspolitik
4.1 Government, governance eller governmentality?
4.2 Kontrollfrågan i tre parlamentariska utredningar
4.3 Fromma förhoppningar vid Vestas tempel
4.4 Kontrollmaktens återkomst
5 Riksdagen som arena för granskning
5.1 Granskning och meta-granskning
5.2 Granskningens plats i riksdagens tidsbudget
5.3 Arkitektur, dramaturgi och scenografi
5.4 En egen TV-kanal för demokratin
6 Utan ljus ingen demokrati
English summary
ESO:s rapporter
Hela
ESO-rapporten
|
