Torbjörn Larsson, docent i statsvetenskap.
Torbjörn Larsson, docent i statsvetenskap.

En av de forskare som sysslat mycket med EU-frågor är Torbjörn Larsson, docent i statsvetenskap. Han har undersökt vilken roll EU:s kommittéväsende har spelat för hur EU-samarbetet har fungerat, hur medlemstaternas förvaltningar på olika sätt är integrerade i samarbetet, och hur vissa länders statsskick har påverkats av EU-medlemskapet.  I det sistnämnda fallet har han främst tittat på länder med instabila statsbildningar som Spanien, Belgien och Storbritannien. I dessa länder finns det regioner som vill bli självständiga; i Spanien är det t.ex. Katalonien som vill bryta sig loss, i Belgien är det Flandern och i Storbritannien är det Skottland. Dessa länder har använt EU-medlemskapet som hot mot de mindre regionerna för att de ska stanna kvar eftersom konsekvensen av deras utträde skulle vara att de hamnar utanför EU.

- Man har historiskt uppfattat EU som ett hot mot nationalstaten men i de här instabila statsbildningarna har EU fungerat precis tvärtom, säger han.

Att göra EU begripligt

En av de stora frågorna som Torbjörn Larsson har ägnat sig åt under senare år är om och varför det finns ett demokratiskt underskott i EU. En stor del av problemet, menar han, är att ett lands statsskick blir oerhört obegripligt när det blir medlem i EU.  I Sverige fick vi, i och med medlemskapet, ett statsskick som är byggt på två olika demokratiska system, där det svenska systemet är byggt på parlamentarism och där EU:s är byggt på maktdelningsprincipen.

- Systemet blir så svårt att förstå sig på så att nästan  ingen kan förklara för medborgarna hur deras land styrs längre. Det är t.ex. en viktig roll för politiker och andra opinionsbildare att kunna begripliggöra och förklara hur offentliga beslut fattas. Men eftersom få politiker eller andra opinionsbildare klarar av detta blir effekten att medborgarna känner ett starkt främlingskap för EU. Detta menar jag är den största utmaningen för EU – att göra samarbetet begripligt för sina medborgare, säger Torbjörn Larsson.

EU:s omfördelningspolitik

Lisa Dellmuth är doktor i statsvetenskap och forskar bland annat om EU:s omfördelningspolitik. EU:s strukturfonder syftar till att omfördela resurser för att minska ekonomiska och sociala skillnader mellan regionerna i EU. Lisa Dellmuth har i sin forskning undersökt hur fördelningsprocessen går till och hur medlemsstaterna använder pengarna.

Lisa Dellmuth är doktor i statsvetenskap och forskar bland annat om EU:s omfördelningspolitik.
Lisa Dellmuth är doktor i statsvetenskap och forskar bland annat om EU:s omfördelningspolitik.

- Det man kan se är att pengarna huvudsakligen fördelas efter behov, vilket innebär att de går till ländernas resurssvaga grupper. Men en viss del går även till regeringarnas kärnväljare, det vill säga att regeringarna använder pengarna för att öka sina chanser att bli omvalda, säger Lisa Dellmuth.

Folkligt stöd

Den andra delen av Lisas forskning handlar om att undersöka källorna till folkligt stöd för EU. Vad är det som gör att medborgare känner förtroende för EU? Där undersöker hon hur effektiv EU:s omfördelningspolitik är för att just öka allmänhetens stöd för samarbetet.

Det visar sig att omfördelningen ökar stödet för EU men bara bland de grupper som är högutbildade och där man redan har en europeisk identitet. Europeisk identitet är en av de starkaste förklaringsfaktorerna för positiva attityder gentemot EU. I regioner där EU inte investerar pengar enligt de regionala behov som finns kan investeringarna till och med få en negativ effekt för EU-stödet. Detta gäller politikområden såsom transport- och infrastrukturinvesteringar, jordbruksstöd och investeringar i utbildning och jobb. EU-pengar till miljöprojekt har ingen effekt alls på folkligt stöd.

- Politiska institutioner behöver folkligt stöd för att vara effektiva. Och för att EU ska få ett folkligt stöd behöver man bygga ett solidariskt, inkluderande och humanistiskt Europa där människor identifierar sig med varandra även om man inte kommer från samma land - och detta är EU:s stora utmaning idag, menar Lisa Dellmuth.

Privat-offentligt partnerskap

Ulrika Mörth, professor i statsvetenskap.
Ulrika Mörth, professor i statsvetenskap.

Ulrika Mörth, professor i statsvetenskap, disputerade 1996 och var en av de första vid institutionen som skrev om EU-frågor. Hennes avhandling handlade om EU:s forskningspolitik inom IT-området. Därefter har hon forskat kring frågor om privat-offentliga partnerskap inom Europa. I takt med att staterna äger allt mindre har man öppnat upp för privata aktörer.

- Det har skett en ”offentlifiering” av det privata och en privatisering av staten, säger Ulrika Mörth. Inom EU har privata aktörer fått stort utrymme inom främst infrastruktur men även vård och hälsa. Dilemmat är hur det demokratiska ansvarskrävandet ser ut när det inte längre är staten utan privata aktörer som är utförare, detta är något jag har undersökt.

Ofrivilliga myndighetsutövare

Idag leder hon ett projekt som handlar om privat-offentlig samverkan i kampen mot att hindra terrorism. Efter den 11 september har finanssektorn blivit föremål för säkerhetspolitiska åtgärder. I och med EU:s andra och tredje penningtvättdirektiv har banker, advokater, revisorer och en rad andra finansiella institutioner tvingats att följa en riskbaserad policy i deras kontakter med klienter. Det betyder att de förväntas föra omfattande register av sina klienter och rapportera till den nationella finanspolisen om minsta misstanke om penningtvätt och terrorismfinansiering, utan att berätta detta för klienten. Något som är ett etiskt dilemma för advokaterna då deras oberoende från staten och klientförtroende sätts ur spel då de förväntas agera som statens agenter.

- Från att privata aktörer kan vara mycket positiva till att ingå i ett privat-offentligt samarbete har man i det här fallet tvingats bli myndighetsutövare trots att man inte vill. Vi undersöker hur denna situation hanteras av de privata aktörerna, säger Ulrika Mörth.

EU under hård press

Under det senaste året har EU satts under hård press inte bara från terrorhot utan även humanitära katastrofer och politisk splittring.

- Jag skulle säga att Brexit är EU:s absolut största utmaning just nu, eller kanske mer specifikt vad Brexit är ett tecken på, säger Ulrika Mörth. Jag tror det är ett tecken på en identitetskris och på att EU har misslyckats med att skapa en gemensam värdegrund. EU är generellt dålig på att hantera värdefrågor såsom mänskliga rättigheter och solidaritet. När det gäller de här frågorna vill ingen ta ansvar för en gemensam EU politik utan varje nation håller på sitt eget. Därför klarar man inte av att hantera den här typen av kriser som nu dykt upp.

- Ljuset i tunneln är dock att EU brukar vara bra på att ta sig stärkt ur kriser, avslutar Ulrika Mörth.

Läs mer om institutionens forskning om Europapolitik här.